Salt, eller som det kallas koksalt, är Natriumklorid (NaCl). Salt finns huvudsakligen i våra världshav. Det finns så mycket att det aldrig tar slut. När vi torkar havsvatten så kallas saltet för havssalt.

För många miljoner år sedan när Pangeakontinenten rörde på sig, fastnade havsvatten i stora inomhav. Detta torkade upp helt under många år och finns idag som stora saltfyndigheter 300-600 meter under jordytan. Detta saltet bryter vi i gruvor och då kallar vi det stensalt.

Men man kan också borra ett hål och pumpa ner vatten vilket löser upp saltet och sedan ta upp det som en saltlösning. Saltlösningen renas och torkas och då kallar vi den för vakuumsalt.

Vårt havsvatten innehåller ca 3.5% koksalt. Man för in havsvatten i en grund lagun, s.k. salin. Där avdunstar vatten m.h.a. solen. Sedan pumpar man det till nästa salin där det får avdunsta lite mer och då bildas det saltkristaller på botten av salinen. Resterande vatten pumpas bort och då kan man raka upp saltet.

Stensalt bryts i gruvor 300-600 meter under jordytan. De närmaste gruvorna finns i Tyskland och Polen.

Nuförtiden är det för dyrt att anlägga gruvor, varför man istället borrar ett hål ner till saltfyndigheten. Sedan pumpar man ner vatten som löser upp saltet, då kan man ta upp det som en saltlösning. Lösningen renas kemiskt och torkas sedan i stora vakuumpannor. Därför kallas det vakuumsalt. Men det kommer från en underjordisk depå som formats av havsvatten från början.

Vakuumsalt är den dyraste metoden, men man får ett renare salt än stensalt och havssalt. Vakuumsalt används för det mesta inom industrin för att t.ex. tillverka plaster.

Helt rent salt som får växa i perfekta kristallstrukturer är genomskinligt. Om kristallstrukturen bryts så bryts även ljuset och saltet blir vitt. Om salt har en mindre del av andra mineraler som t.ex. järn, blir färgen röd-orange. Det gråa saltet innehåller lite sulfatjoner.